anna79

1. Börja träna!!! Japp, tro det eller ej, men det blir ett kort på friskis och senare ska jag börja ut och springa igen och va duktig som jag var i somras....
2. Försöka må bra och bli en gladare Anna igen... Skaffa mig ett liv och kanske en blivande man :-), aha...., man vet aldrig........
3. Göra slag i saken åt alla mina planer... ev ett filmmanus och bok.... Fortsätta utveckla min målning och måla flera tavlor....
4. Samla pengar till min supergulliga islandshäst jag vill ha......ooh va kul det ska bli...
5. Köpa en bil, nån ny snygg, sportig som det händer nåt me när gasen ä i botten...
6. Bli en ännu bättre vän, syster, dotter och moster och vara omtänksam. (Går det?) Nej, jag får fortsätta vara den bästa som finns lalalalalala.....
7. Hjälp! Det är mycket som ska hända nästa år så det här får nog räcka till en början om jag ska klara av att uppfylla alla krav. Jag kommer på så mycket jag måste bli bättre på att det skulle inte få plats i en dator ens.....(ok ulrika och jenny, jag vet.. nu var "överdrivar anna" igång igen) men sån ä jag..och det tänker jag iallafall inte sluta med haha!!!!!!
8. Hej hopp, gummi.....

Nu ska jag äntligen försöka ta mig i kragen och skriva lite på min blogg, det var ett tag sen nu. Har inte mått så bra och bara kännt att jag har inget och skriva. Jag har så klart gjort en hel del rolig saker under veckan också, allt för att slippa känna efter hur ledsen man är.
Att längta efter något kan vara så himla jobbigt, jag längar efter någon så jag inte vet var jag ska ta vägen. Det är hemskt att inte få träffa någon man varit nära och gjort allt med, någon som stått en närmast och vet allt, någon som varit min bästa vän. Plötsligt är det bara slut och man får aldrig mer träffa människan. Det är hemskt. Jag har försökt att trösta mig med att han lever ju i allafall och mår bra, och det är ju huvudsaken om någon man bryr sig om, men det känns ju som han är helt borta, när jag aldrig mer får träffa honom. Jag klarar verkligen inte det. För fyra månader sen trodde jag nog att det skulle lagt sig vid det här laget,men det gör det inte. Det blir bara värre och värre. Vad gör man då, vad ska man ta sig till?
Att få höra av någon man älskar, längtar efter och som betytt allt att han vill inte träffas känns så himla hårt, det gör så ont. Jag skulle ge allt för en minut bara......... men det går inte. Jag kan inte göra någonting, bara sitta och vänta och hoppas på att det ska gå över nångång. Det är konstigt hur man ger sitt allt till någon, lämnar ut sig totalt låter sig själv älska någon och sedan måste man plötsligt försöka sluta med det och ge allt till någonannan så småningom, jag vill inte det...............
Jag hoppas det blir bätter snart och att saknaden försvinner lite iallafall, för man orkar inte må så här jämtoch vara ledsen. Jag vill bli glad igen.....